Mörkret är tillbaka

Med solglasögon i ösregn vandrar jag höstgatan fram. Den natur som nu går mot kallare tider tillfredställer mig måttligt. Det är septemberkyligt, sommaren är förbi, men det är ändå en frisk luft jag inandas. En ren luft.
Medan världen har gått åt helvete har jag botat min galenskap.
Ytterligare ett år, ytterligare en livstid. Flaskorna från igår står fortfarande kvar på bordet. Imorse vaknade jag upp med en klump i magen sedan tryckte jag fingrarna i halsen och jag spydde ut den kavalkad av kött och misär som höll gårdagen till. Sedan kände jag mig ny, fräsch, ren, om än för en stund.
Utestället 03:00, bleka halvfeta urholkade stycke av kött vaggar i takt med musiken. Det är många förlorade drömmar här ikväll tänker jag och sveper ytterligare en shot. Sedan sjunker jag genom dansgolvet och kommer ut som en nyfödd genom en riktigt vidrig gammal livmoderhals. Pånyttfödd av en häxa med svarta klor och tänder som en varg. Blod och vansinne, lust och svavel. Sedan dör jag igen.

Ja, så kunde det ha varit, men nu är det inte så. Bloggen har varit nere ett år och på begäran lyfter jag upp den till ytan igen. Vad kommer det att bjudas på denna gång? Tja, lite musik, lite naket, lite humor, poesi, sagor, you name it bitch. Jag (den vanliga jag) kommer förhålla mig relativt neutral och istället låta de allra mörkaste hörnen av min hjärna arbeta. Jag kommer att låta bokstäverna forma ord för att sedan utvecklas till helt fantastiska meningar.
Håll till godo.


Back from vacation!



Jag är tillbaka. Ursäkta, men jag har varit på semester en vecka. Fritt från allt vad dator, mobil och teve heter och ägnat mig åt djupgående analyser utav livets stora frågor. Min slutsats ledde ingen vart men vad fan gör det? Inte ett shit!
Jag har även studerat naturen och det mina vänner, är något som bör studeras mer. Senast jag var i skogen var för 10 år sedan och då överdriver jag med råge. Skogen, är som bekant, fylld utav växter och träd, och det är vackert, så vackert.
En sen kväll lämnade jag grusvägen, gick in bland de orädda sterila granarna och bara stod och lyssnade på ljuden från detta mörkrets hjärta. En frigörande och spirituell upplevelse jag kan rekommendera för eder alla. Jag försökte även lura i min kvinna att äta en flugsvamp, just for the fun of it, men hon vägrade.
Jag besökte även havet på mina resor och det är det bästa jag gjort sedan jag köpte min Affliction-tshirt för 1100 kr.
Havet är blått och stort och ibland kan man se små båtar glida omkring där. Ja det är sannerligen stort, nästan episkt.
Jag har skapat en ny konstform, jag kallar den för Popart. Inte Pop Art, utan Popart. Ett exempel på Popart är verket här uppe, ett självporträtt med namnet "Jag på Pride - Popartstyle".
Senare i veckan kommer ett längre modereportage med tanke på att hösten står för dörren och det är snart , brrr, ruggigt ute. Håll utkik!

Over and out, bitches!

5 guldkorn väl värda att titta på



Blake

Idag kommer jag vara borta hela dagen så någon större update blir det inte.
Dock postar jag bilder på några utav William Blake's konstverk, en konstnär jag just nu läser en bok om.
Poet och målare, har bland annat illustrerat Dante's "Den Gudomliga komedin" i efterhand.
Fantastiskt vackra.





Erik fixar: En tavla med hjälp utav cd-omslag

Hur man skapar en helt ok tavla med hjälp utav gamla cd-omslag som ändå bara står i hyllan och väntar på att få dö.

Detta behöver du:
En ram med glas eller plast, i mitt fall är det en Ikearam för 149 kr
54 utvalda cd-omslag du gillar
Häftmassa

Såhär gör du:
Ta ut cd-omslagen från fodralet. Öppna upp ramen, lägg omslagen i den ordning du vill ha, upp och ner. Sätt en liten bit häftmassa på varje omslag, tryck fast baksidan av ramen över allt, hårt så att den fastnar på varje yta. Sätt upp på väggen.


Att baka bullar är som en lång tidlös orgasm

Jag har ägnat kvällen åt att baka och det är en grej som kan piffa upp gråa semesterdagar (även om vädergudarna sägs vara på bättre humör).
Att baka "bullar" (fult ord) är enkelt att lära sig men ytterst svårt att bemästra.
Övning ger färdighet, som med allt.
Ikväll bestämde jag helt sonika mig för att baka vaniljbullar OCH kanelbullar.
Jag stötte inte direkt på några svårigheter under färdens gång även om jag höll på att glömma den vitala penslingen innan besöket i ugnen. Som tur var räddade jag upp situationen genom att komma på mitt misstag och jag kunde andas ut.

På den första bilden ser vi hur de står och jäser, här lyfter jag pirrigt på duken och tjuvkikar för att se hur det går.



På nästa två bilder ser vi hur de ser ut innan gräddningen, visst ser de förväntansfulla ut?
Först ut har vi kanelsnäckorna.



Här har vi vaniljbullarna, vaniljsnäckorna kanske man också kan kalla dem. *skratt*
Så små och oförstörda de små liven är.



Efter kremeringen ser det ut såhär, de är färdiga och man kan bara jubla åt sin bedrift.




Doften av nybakade "bullar" sprider sig i rummet, kaffet står klart, whiskeyn är på plats, snusen ligger redo i sin dosa, en bra bok väntar på att få bli läst med bonusen att omslaget pryds av ett par vackra kvinnobröst, ja, vad ska man säga?
Ibland är livet gott mot en, men glöm inte, vi skapar det själv! Vi är alla vår egen Gud.
Over and out, bitches!


Recept: Utsökta citronbiffar med färsk pasta a la Erik Hag

Jag får många brev av läsare och fans som vill jag ska skriva ut mina bästa recept.
Här kommer ett utav dem, lagat idag för er skull.


Detta behöver du:

500 g nötfärs (det fungerar med blandfärs och till och med fläskfärs men jag föredrar nöt då fettprocenten är lägre plus att gris är ett osunt djur som inte förtjänar att ätas)
Salt och svartpeppar
1 st citron
1 liten burk soltorkade tomater
Grönsallad
1 st gurka
2 st tomat
Ett paket färsk tagliatelle
1 dl mjölk
Salvia
2,5 dl matlagningsgrädde

Såhär gör du:
Riv skalet i små bitar av citronen. Blanda nötfärs, salt och peppar, mjölk samt citronskalet i en bunke. Forma till 6 st biffar. Stek biffarna på medelhög värme. Koka upp vatten och ner med tagliatellin, 4 minuter ska den koka innan den blir klar. Häll av oljan ur burken med soltorkade tomater och hacka dem lagom stora. När biffarna är färdigstekta (vänd de inte mer än 2 gånger på varje sida för att inte riskera att torka ut dem för mycket) häll på grädden och tomaterna samt krydda med ytterligare lite salt och peppar och rikligt med salvia. Låt sjuda i cirka 5 minuter.
Nu ska det se ut såhär ungefär.



Gör sallad, jag använder varken kryddor eller olja i min sallad här då det finns risk att det blir för mycket av det goda och då känns det helt plötsligt inte så fräscht längre.
Det färdiga resultatet ska se ut ungefär såhär.



Föreslagen dricka: Ett litet glas rött vin, ett glas kranvatten eller varför inte mineralvatten?
Smaklig spis!


Fuck yeah!

Den 10'e november stänger jag av min telefon, lämnar bloggen åt dess öde och går i ide.
Vi ses till våren någon gång.


Födseln

Födseln av Hag

När den unga kvinnan vaknade i sängen kände hon omedelbart att något var fel, det värkte, hårt. På magen upptäckte hon en stor svart kula som påminde om en brännskada i form av en halvmåne. Den smärtade, bultade som en trumma som om någon ville ut. Hon försökte röra sig men det var som om det låg ett ton grus på henne och höll hela hennes kropp nere. Oförmögen att röra armar och ben kunde hon bara vänta på vad som skulle komma härnäst.
Det var fortfarande mörkt i rummet och dagen hade inte riktigt börjat gry än. En lukt av svavel och gammal ost spred sig på platsen, en ny doft, en unken doft.
Sedan kom smärtan, ett hav av nålar. Hon vrålade rakt ut men immobiliserad som hon var kunde hon bara se på när den svarta kulan ökade i storlek. Skinnet töjdes ut, växte på höjden och smärtan var ihålig, bestämd och brutal. Hon flämtade och försökte koncentrera sig på andningen, måste uthärda, måste överleva. Det svarta och okända spred sig över hennes kropp. Varje led och hudflik på hennes kropp målades om och växte lik en ocean av bläck. Och kulan bara växte och växte, som en ballong som någon blåser upp.
Som en betraktare på avstånd över sin egen kropp kände hon sig besudlad och förnedrad. Sedan kom brytpunkten, vrålet då all vrede släpptes loss. Ett skri från helvetet och när kulan sprack och skinnet avlägsnades var det som om allt försvann runt henne. Rummet, sängen, hon själv, flöt bort till något bättre, något större. Sekunder senare var hon tillbaka tillsammans med den formlösa svarta sörja som rann ut från kulan på hennes stinkande mage.
Sedan kom den, hårig, väsande och hotfull. En råtta i samma storlek som en fullvuxen katt kom ut från hennes mage, den föddes och sedan log den. Dess röda ögon tittade djupt in i hennes och sedan vandrade den uppåt. Hon kände dess tassar, det kittlade lite. Besten nosade på hennes bröst, hals och den var svart och den var hårig. Vätska i form av blod och något brunt, trögflytande, troligen från hennes egen kropp, droppade från råttans ben och från resten av dess kropp också. Sedan visade den tänderna, små rakbladsvassa tänder och den började gnaga. Den tog näsan först, slet av den likt ett allt för hungrigt lejon. Den satt på hennes ansikte och den behövde kött. Det var blod överallt, smärtan fortsatte, hon vrålade. Råttan började klösa med sina små klor i hennes högra öga och den var bestämd, den var hungrig, som nyfödda är. Sedan punkterade den hennes själs spegel och det rann ut en klar vätska som spred sig över hennes ansikte. I tur och ordning tog den sedan det återstående ögat, öronen och sedan bet den av hennes läppar. Sedan kröp den iväg till ett hörn i rummet och satte sig och betraktade sin nyförlösta blödande mor med sina små röda ögon. 
Kvinnan dog i svåra smärtor några timmar efter det att råttan hade kommit ut ur hennes kropp.

Faktum är att den där svarta råttan bodde i rummet i flera veckor, åt av kroppen när den var hungrig och när den var fullvuxen, i samma storlek som ett rådjur, gnagade den sig igenom väggen in till grannfrun och åt upp henne också.
Vad den gör idag förtäljer inte historien.


Fler trailers

2 filmer jag väntar på.

The Book of Eli - Postapokalyps är på tapeten, förutom The Road kommer denna lovande film med Denzel i huvudrollen. Kan bli hur bra som. Januari 2010.



The Box - Från skaparen av Donnie Darko kommer denna lovande thriller med ett skimmer av mystik och förväntan över sig. Oktober 2009.


Filmrecensioner

Dåligt väder och semester =  film.

Detta är vad jag har sett den senaste veckan. Här kommer mina snabbrecensioner.

Milk: Min personliga favorit Sean Penn som gayaktivist i San Fransisco på 70-talet, en intressant historisk resa. Penn räddar den något sega filmen med sin utmärka performance, en roll som gav honom en Oscar.
Betyg: 7 av 10

The Reader
: En ung pågadrul inleder en affär med en dubbelt så gammal kvinna som har en mörk hemlighet från det förflutna i bagaget, någonting hon ställs inför rätta utav. Överhypad film som gav Kate Winslet en Oscar, jag förstår inte varför. För det första hatar jag när en film ska utspela sig i utlandet, i detta fall Tyskland, och alla skådisar ska bryta på det inhemska språket men ändå tala engelska i grunden. Det tar bort trovärdigheten totalt och låter bara så jävla tillgjort.
Att Winslet är naken i hälften av filmens scener räddar tyvärr inte filmen.
Betyg: 4 av 10

The Wrestler
: En av de bättre filmerna jag sett i år, om inte den bästa. Detta är en sorglig historia som handlar om en utbränd föredetting som i princip förlorat allt i form av familj och saker som verkligen betyder något. Det enda som räddar honom kvar på banan är hans wrestling. Många säger att den bisarra Mickey Rourke gör sitt livs roll här, jag är villig att hålla med. (Dock har jag nog inte sett en enda bra film med honom tidigare, förutom Sin City)
Betyg: 9 av 10



Boy A
: Engelsk lågbudgetfilm med underbara skådisar och en story som verkligen sätter sig långt efter att man stängt av filmen. Filmen tar upp ett radikalt ämne för många, får man en andra chans trots att man har gjort sig skyldig till ett fruktansvärt brott tidigare i livet? Både ja och nej kanske. Det är ingen glad film, alls, en lågmäld historia som långsamt går framåt och det är en oerhört skicklig uppbyggd historia. Jag grät, faktiskt.
Betyg: 8 av 10

Terminator Salvation
: Skräp i dess yttersta form. Denna film får Christian Bale att se ut som en dålig skådis. Riktigt dåligt och förutsägbart manus där det enda som betyder något är hur stora explosionerna är, tröttsamt och patetiskt. Tyvärr måste jag konstatera att en av de filmerna jag mest såg fram emot i år visade sig vara en stor äcklig flopp.
Betyg: 2 av 10

The Uninvited
: Som skräckälskare kan jag bara hylla denna skickliga thriller. Detta är en nagelbitare av yttersta klass med en hel del övernaturliga element. Faktum är att den har alla de klassiska ingredienserna för en lyckad skräckis, vackra kvinnor, nakenhet, splatter och en härlig twist. Förpackad snyggt och prydligt och inte med den typiska B-stämpel som oftast brukar lysta starkt från sådana här filmer gör att filmen får ett välförtjänt bra betyg.
Betyg: 7 av 10 

Gran Torino: Clint Eastwood producerar, regisserar och spelar huvudrollen i denna historia om en bitter rasistisk herre som förändras när hans ensamhet blir alltför påtaglig och han lär känna den asiatiska grannpojken som brottas med en hel del problem. Inte i samma klass som Million Dollar Baby, Mystic River eller Changeling men jag är inte besviken. Filmen är bra men något ojämn och några sämre skådisar dyker upp här och där.
Betyg: 7 av 10

Bruno
: Tyvärr, jag kan bara konstatera, det var inte roligt denna gång. Borat som hade finess och självdistans är allt Bruno inte är och det blir soppa utav det. Allt är upprepningar från föregående film men i sämre tappning. Jag hade väntat mig mer, betydligt mer. Hade ni fördomar om gayvärlden byggs de på, tyvärr.
Betyg: 3 av 10



Hail Satan!

Hail Satan!



Jag har makt att skriva vad som helst här och ingen kan göra något åt det såvida ni inte mördar mig eller hugger av mig mina händer. Visst är det spännande? Jag tycker.

Herre min skapare, nu åskar det också. Jag hoppas på sol imorgon så att man kan bada lite, det hade verkligen varit skönt för kropp och själ.
Idag köpte jag lite kläder, det måste jag också berätta, mest no-name-stuff men även ett par Levi's-jeans för halva priset, 650 kr netto, inte alls farligt.
Visste ni att tysk-amerikanen Levi Strauss uppfann jeansen? Nu vet ni.

Dvärgar och blod

Ni förväntar er dvärgar, blod och nakenhet, låt mig se vad er budbärare kan göra, för er vänner, för er.
En snabb sökning på google, med sökorden "nude dwarf", gav mig denna bild på sida 2.
Denna bild fascinerar mig, jag undrar hur den kom till och vad ändamålet med den var. Förutom dvärgen finns det en hel intressant rekvisita utplacerad i studion där. Vad härligt att man kan bli förvånad ibland.



För att tillgodose er törst efter blod ger jag er denna spännande bild på, just det, blodceller.



Nöjda för idag? Tänkte väl det.
Imorgon kommer det bilder på amputerade pensionärer och påkörda djur.
I mitt behov av fler läsare, subscribers, har jag tänkt ta denna blogg till en helt ny nivå, eller inte.


Första målningen från mitt nya liv

Jag har hittat tillbaka till en gammal passion, tror jag, hur som helst är det så jävla kul, resultatet är inte så viktigt, men jag måste erkänna, jag kände mig hyfsat nöjd med denna första målning från denna, nya period.
Nu ska jag köpa större dukar och leka lite till.

Utan namn 1, Olja på canvas "24x34cm" (Viss färgskillnad mot hur den ser ut i verkligheten, här ser den lite ljusare ut.)



Ett meningslöst inlägg med ett dolt budskap

Tunga gråsvarta regnmoln har uppenbarat sig denna morgon och visar oss hur mycket vatten de har att erbjuda. Det är mycket, verkligen mycket. Jag befinner mig fortfarande i något sorts uppvakandestadie eftersom min nattsömn varit ojämn och otillräcklig.
Anledningen till att jag skriver här just nu är enkel, jag har en ny dator och också ett nytt tangentbord som behöver provas ut ordentligt. Jag är nöjd, faktiskt mycket nöjd. Visst känns dessa bokstäverna, de nya skrivna med det nya tangentbordet, stiligare än tidigare, är det inte så?
Jag älskar nya inhandlade saker, det är nog det bästa som finns, faktiskt.

Övrig meningslös info om dagen som kommer: Jag funderar på om stället borde storstädas idag eller imorgon, funderar också på om mygg innehar någon som helst given plats i världen, om de behövs i systemet för att naturen ska fungera, gå runt, och följdfrågan blir naturligtvis också, "Vad tänkte Gud på i sådana fall?".
Ett annat tänkbart scenario är att "den Onde" skapade myggen för att skapa en motpol till Guds egna änglar, små demoniska varelser med förmågan att suga blod och att förorsaka så mycket skada det bara går, en sorts Djävulens hantlangare.

Sjuka dagar

Jag är sjuk, min hals värker något enormt och jag kan inte hantera det. Ett okänt virus torterar mig likt en fånge blir nedbruten i Abu Ghurayb och jag blir inte av med det trots modiga försök att äta 8 Panodil om dagen.
Trots denna misär har jag kunnat hålla mig vaken i omgångar och under min vakna tid har jag dessutom varit ganska kreativ. Idag tog jag upp penseln, för första gången på 2 år, och gissar jag på, skapade en ganska medioker tavla.
Det är kul att leka med oljefärg, det är lekfullt och trevligt att se hur färgerna flyter ut och bildar små färgexplosioner på duken. Och doften, en härligt kemisk doft, det påminner mig om svunna tider.
Detta sysslade jag med under 2 hela timmar idag och har jag krafter nog fortsätter jag imorgon.
Jag läste också ut "Mannen utan öde" tidigare idag, Imre Kertész främsta bok som gav honom Nobelpriset 2002.
På något vis gav den mig huvudvärk, en seg historia om fasorna i Auschwitz, nej jag kan inte påstå att jag blev särskilt imponerad, men sedan heter jag inte Horace Engdahl heller och jag är troligtvis alltför medioker för att kunna uttala mig om stora romaner då jag säkerligen inte innehar intellekt nog för den uppgiften.

För övrigt ska jag bli lite flitigare att skriva här i bloggen. Den är ensam och behöver omtanke och kärlek.

Med bilen mot Österlen och annat

En planlös tur mot Österlen och vi hamnade i Simrishamn vilket är ett småtrevligt ställe i en timme.
Jag var klädd i min nya Le Coq Sportif-jacka, mina Henri Lloyd-skor och strumpor, ett par Gant-jeans samt Kanye som skydd för ögonen. Bärande denna outfit blev jag nervös över att jag var något för uppklädd för ett ställe som Simrishamn men på något vis kände jag mig något förmer än fotfolket där så jag trivdes trots allt ändå.
Väl i staden intog jag friterad spätta med färskpotatis och en sallad innehållande ruccola, rödlök, tomat och gurka på en liten pittoresk restaurang som jag inte minns namnet på. Jag pressade en citron över spettan för att få till den sista touchen och ärligt talat så var det en förbannat fin måltid. En stor elogé till kocken, tyvärr bad jag inte om hans namn!

Jag mådde illa över att de inte är mer stilmedvetna i Simrishamn men jag hade i och för sig inte väntat mig något annat. De flesta gick omkring i kläder som var alldeles för stora, för gamla och att kombinera rätt färg och plagg verkade inte heller existera i deras värld. Feta tanter med alldeles för små toppar och män som går omkring i fleeceskjortor får helt enkelt inte finnas till år 2009.
Dock har jag lärt mig något mycket viktigt, "Bönder ska man tala med på bönders vis och de lärde ska man tala med på de lärdes vis", med andra ord, dessa människor om man nu kan benämna dem som människor förstår inte bättre och kan heller inte bättre.

Igår läste jag ut Murakamis "The Wind Up Chronicle", en bok jag vill rekommendera till alla er.
Utan att avslöja för mycket handlar den om ensamhet, drömmar, relationer, ondska men även kärlek.
En typisk japansk smått bisarr och bitvis pervers touché på det hela gör det totalt sätt till en intressant berättelse som biter sig kvar efter man lagt boken ifrån sig. Murakamis språkbruk är fenomenalt och man sugs in i boken precis som huvudpersonen sugs in i sin egen parallella verklighet utan att kunna påverka det totalt osannolika händelseförloppet.
Den är bitvis seg och luddig på sina håll men eftersom den är 750 sidor tung faller det sig väldigt naturligt att den inte kan hålla en jämn och fin nivå boken igenom.

Nu har jag påbörjat Pär Lagerkvists Barabbas (utkommen 1950) som jag haft stående i hyllan ett bra tag nu. Jag räknar med att ha läst ut den imorgon och senare kommer jag skriva vad jag tyckte om den.

Beskrivning om boken, saxat från Wikipedia (reserverar mig för stavfel):
Barabbas var en rövare som fångades och skulle avrättas, men benådades och Jesus avrättades i stället. Han anar att det var något speciellt med Jesus och fascineras av de kristna som han efter Jesu död möter lite varstans. Han vill lära sig mer om mannen som dog i hans ställe, men kärlekens religion visar i stället (som så ofta) sitt hat och vill inte ha med honom att göra. Barabbas är djupt ensam, instängd i sig själv, likgiltig inför det mesta, hatisk och skeptisk, men ibland grubblande och sökande. När han så för första gången känner sig delaktig i någonting större än han själv, visar det sig att det hela är ett misstag.

Boken handlar om de troendes vilja och behov att med diverse fantasier fylla i de luckor som finns i deras medvetanden och erfarenheter, om människans behov av gemenskap och våra förfäders tafatta försök att förklara världen runt omkring sig.


Filosofer på torget

Antiken hade Sokrates, Platon, Arkimedes etc som höll tal för folkhopar på gatorna i Aten om universum och allt därtill.
Nutidens stora tänkare och filosofer måste vara de lokala A-lagarna som huserar på varje torg i grupp om 3-6 individer, deeptalk klockan 10:20 en måndagmorgon kan man inte personligen stoltsera med direkt.

Denna bild visar på ett bra sätt hur det såg ut då och nu.


Dicks mustasch

Jag funderar på att skaffa en likadan mustasch som Dick Masterson! Kolla och se hur mäktig den är.
Dick är för övrigt en väldigt rolig kille.


Sågen

Lördag, 23:25.

Kvällen går mot sitt slut. En ny natt föds ur sin håglösa livmoder.
Jag är väldigt varm då dagen har bjudit på afrikansk värme av värsta slag.
Aldrig att min kropp hade kunnat leva i ett land med konstant hetta, myggor och annat patrask. Vi svenskar ska vara glada för att vi har vinter och kyla, ett underskattat fenomen. Tankar föds och skapas i kyla, kreativitet skapas i kyla.
Kyla är ett utnyttjat ord i denna essä.
Jag hoppas på regn imorgon, ett riktigt regnoväder som smattrar mot asfaltens grå yta hela dagen lång. Växterna och träden behöver näring, jag behöver näring.
Imorgon kommer jag att träna mitt kött. En morgonpromenad när allt är tyst är en bra start på dagen.

Att begå ett brott och sitta i en cell och veta att man kommer att dö på värsta tänkbara sätt, känslan utav det, vänta dagar, veckor, kanske månader. Och sedan när det väl händer hissas upp och se bödeln närma sig, känna sågens sylvassa tänder borra sig in i köttet, smärtan utav det och dessutom leva ytterligare några minuter om man har otur.
Världen är verkligen en hemskt otäck plats och människan är verkligen en ond varelse ibland.
Men vad fan gör det när man nu ska spela Call of Duty en timme?


Tidigare inlägg
RSS 2.0