Sjuka dagar
Jag är sjuk, min hals värker något enormt och jag kan inte hantera det. Ett okänt virus torterar mig likt en fånge blir nedbruten i Abu Ghurayb och jag blir inte av med det trots modiga försök att äta 8 Panodil om dagen.
Trots denna misär har jag kunnat hålla mig vaken i omgångar och under min vakna tid har jag dessutom varit ganska kreativ. Idag tog jag upp penseln, för första gången på 2 år, och gissar jag på, skapade en ganska medioker tavla.
Det är kul att leka med oljefärg, det är lekfullt och trevligt att se hur färgerna flyter ut och bildar små färgexplosioner på duken. Och doften, en härligt kemisk doft, det påminner mig om svunna tider.
Detta sysslade jag med under 2 hela timmar idag och har jag krafter nog fortsätter jag imorgon.
Jag läste också ut "Mannen utan öde" tidigare idag, Imre Kertész främsta bok som gav honom Nobelpriset 2002.
På något vis gav den mig huvudvärk, en seg historia om fasorna i Auschwitz, nej jag kan inte påstå att jag blev särskilt imponerad, men sedan heter jag inte Horace Engdahl heller och jag är troligtvis alltför medioker för att kunna uttala mig om stora romaner då jag säkerligen inte innehar intellekt nog för den uppgiften.
För övrigt ska jag bli lite flitigare att skriva här i bloggen. Den är ensam och behöver omtanke och kärlek.
Trots denna misär har jag kunnat hålla mig vaken i omgångar och under min vakna tid har jag dessutom varit ganska kreativ. Idag tog jag upp penseln, för första gången på 2 år, och gissar jag på, skapade en ganska medioker tavla.
Det är kul att leka med oljefärg, det är lekfullt och trevligt att se hur färgerna flyter ut och bildar små färgexplosioner på duken. Och doften, en härligt kemisk doft, det påminner mig om svunna tider.
Detta sysslade jag med under 2 hela timmar idag och har jag krafter nog fortsätter jag imorgon.
Jag läste också ut "Mannen utan öde" tidigare idag, Imre Kertész främsta bok som gav honom Nobelpriset 2002.
På något vis gav den mig huvudvärk, en seg historia om fasorna i Auschwitz, nej jag kan inte påstå att jag blev särskilt imponerad, men sedan heter jag inte Horace Engdahl heller och jag är troligtvis alltför medioker för att kunna uttala mig om stora romaner då jag säkerligen inte innehar intellekt nog för den uppgiften.
För övrigt ska jag bli lite flitigare att skriva här i bloggen. Den är ensam och behöver omtanke och kärlek.
Kommentarer
Trackback
