Att baka bullar är som en lång tidlös orgasm

Jag har ägnat kvällen åt att baka och det är en grej som kan piffa upp gråa semesterdagar (även om vädergudarna sägs vara på bättre humör).
Att baka "bullar" (fult ord) är enkelt att lära sig men ytterst svårt att bemästra.
Övning ger färdighet, som med allt.
Ikväll bestämde jag helt sonika mig för att baka vaniljbullar OCH kanelbullar.
Jag stötte inte direkt på några svårigheter under färdens gång även om jag höll på att glömma den vitala penslingen innan besöket i ugnen. Som tur var räddade jag upp situationen genom att komma på mitt misstag och jag kunde andas ut.

På den första bilden ser vi hur de står och jäser, här lyfter jag pirrigt på duken och tjuvkikar för att se hur det går.



På nästa två bilder ser vi hur de ser ut innan gräddningen, visst ser de förväntansfulla ut?
Först ut har vi kanelsnäckorna.



Här har vi vaniljbullarna, vaniljsnäckorna kanske man också kan kalla dem. *skratt*
Så små och oförstörda de små liven är.



Efter kremeringen ser det ut såhär, de är färdiga och man kan bara jubla åt sin bedrift.




Doften av nybakade "bullar" sprider sig i rummet, kaffet står klart, whiskeyn är på plats, snusen ligger redo i sin dosa, en bra bok väntar på att få bli läst med bonusen att omslaget pryds av ett par vackra kvinnobröst, ja, vad ska man säga?
Ibland är livet gott mot en, men glöm inte, vi skapar det själv! Vi är alla vår egen Gud.
Over and out, bitches!


Kommentarer
Postat av: pistolero

bra slutord....

bullar är svårt att lyckas med tycker jag, speciellt kanelbullar så blir avundsjuk när jag ser den sista bilden med bulla och kaffe=)

2009-07-30 @ 21:50:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0