Sågen

Lördag, 23:25.

Kvällen går mot sitt slut. En ny natt föds ur sin håglösa livmoder.
Jag är väldigt varm då dagen har bjudit på afrikansk värme av värsta slag.
Aldrig att min kropp hade kunnat leva i ett land med konstant hetta, myggor och annat patrask. Vi svenskar ska vara glada för att vi har vinter och kyla, ett underskattat fenomen. Tankar föds och skapas i kyla, kreativitet skapas i kyla.
Kyla är ett utnyttjat ord i denna essä.
Jag hoppas på regn imorgon, ett riktigt regnoväder som smattrar mot asfaltens grå yta hela dagen lång. Växterna och träden behöver näring, jag behöver näring.
Imorgon kommer jag att träna mitt kött. En morgonpromenad när allt är tyst är en bra start på dagen.

Att begå ett brott och sitta i en cell och veta att man kommer att dö på värsta tänkbara sätt, känslan utav det, vänta dagar, veckor, kanske månader. Och sedan när det väl händer hissas upp och se bödeln närma sig, känna sågens sylvassa tänder borra sig in i köttet, smärtan utav det och dessutom leva ytterligare några minuter om man har otur.
Världen är verkligen en hemskt otäck plats och människan är verkligen en ond varelse ibland.
Men vad fan gör det när man nu ska spela Call of Duty en timme?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0