Ape is loose!

Efter en veckas lyssnande av Mansons nya skiva "The High End of Low" måste jag säga att det är det bästa han gjort sedan "Antichrist Superstar" från 1996. Jag gillar den skarpt.
Han har anammat en ny, mer mogen stil, mindre kaos skulle man kunna säga. Melodierna är tydliga och de akustiska gitarrerna med en viss countryfeeling i var och varannan låt är ett nytt element som verkligen gör susen tillsammans med rösten som är lika vass som vanligt. Visst finns det en hel del flörtande med gamla hits såsom "The Beautiful People", tänker framförallt på "We're from America" som dock saknar det där sista stinget i melodin.
På skivan huserar några av Mansons bästa ballader någonsin och det är här skivan verkligen kommer fram i sitt rätta sken. Manson visar åter igen att han är en poet av rang med textrader såsom:

"Everyone will come, everyone will come to my funeral
To make sure that I stay dead"

"Sometimes hate is not enough
to turn this all to ashes.
Together as one
against all others
break all of our wings to
make sure it crashes"

Eller i den djupt personliga "15" som han enligt honom själv sjöng in i en enda tagning ensam på sin födelsedag:

"If you can hear this
don't assume that I'm talking to you
Yesterday everything I thought I believed in died
but today is my birthday,
today is my birthday
I don't need you,
I'll say it to myself
It doesn't mean I won't need somebody
anyone with half a soul
will hear this and they'll never leave me"

 I "Unkillable monster" visar han åter igen upp en hopplöshet som egentligen aldrig blir tröttsam utan visar en man som står för sin dystra syn på i princip allt. Vissa hävdar att han vill tillbaka till det som en gång gjorde honom känd, att chocka på alla möjliga sätt men har han verkligen behov av det? Nej jag tror inte det. Det man egentligen ser är en ensam människa som använder sitt mörka och vackra skapande för att kunna klämma ut det han faktiskt tror på. En ärlighet inte många vågar visa upp i dagens opersonliga samhälle. 

"How the fuck are we supposed to know
when Im a monster, the way
you refuse to die?
How the fuck are we supposed to know
if were in love or if in were pain
Im a tightrope walker
cant find my circus
and Im damaged beyond repair
Now youre just a coffin of a girl I knew
and Im buried in you
You never said Ill end up like this no
Are we in love or are we in pain? "

Ett bra exempel på Mansons nya stil finns i den fantastiska inledningslåten "Devour", en personlig favorit.
Bästa spår förutom den senare är: "Running to the edge of the world", "Leave a scar" samt "Four rusted horses".